Dag 1 - Goddag fågelholk
Då var det dags att vakna, kl 4.30! En lång dag väntade. Vi var på Arlanda kl 6.00, lyfte mot New York 9.10 och landade efter ca 8,5 timmar i landet på andra sidan havet, vid kl 12 på dagen lokal tid. Hejsan hoppsan, bara att köra på. Tyvärr hamnade Mary och jag på fel sida av planet, så vi fick inte se Manhattans skyline när vi landade. Men vad tusan, den skulle vi ju få se ändå!
En taggad Mary på Arlanda
Vi tog en taxi till vårt hotell, The Widget Hotel & Hostel, som tillhörde typ upper west side. Inget flashigt precis, men det var ju inte precis så att vi hade tänkt spendera mycket tid där. (Fatta, vi far framme i NYC!!! Vi var lite exalterade.) Vi fixade oss snabbt klara så att vi kunde ge oss iväg på äventyr och utnyttja dagen.
En nu ännu mer taggad Mary, i taxin på väg in mot stan!
Jag var också ganska taggad!
Rummet
Vi hade faktiskt en tv!
Där bodde vi!
Vi började med att hitta en liten supermarket så att vi kunde köpa vatten och något att smaska på, vilket blev en härlig frukttallrik! I affären fick vi vår första lilla nys om den underbara New Yorkattityden. Endast en kassa var öppen vilket hade gett upphov till en kö, varpå en kvinna i kön ropade att de behövde öppna en ny kassa. (Bara en sån sak, hur ofta händer det i Sverige? Irriterade blickar blir det på sin höjd). Ingen verkade dock reagera, men efter en liten stund kom det ut en man och en kvinna som jobbade i affären. Mannen sa då till kvinnan att det var ”crazy out here” (för att det var så mycket folk), varpå kvinnan svarade (med en skön attityd) ”I don’t care, I’m on lunch.” Mary och jag höll på att dö av skratt. (Jag tror förresten inte att jag såg en enda ljushyad människa som jobbade i affärer, restauranger m.m.)
Eftersom hotellet låg nära Central Park så tyckte vi att det lät som en bra idé att börja med en liten promenix i det gröna. Sagt och gjort! Det var rätt så amazing. Så otroligt vackra vyer. Och vilket väder…
Sett från Central Park
Jag i första riktiga turistbilden. Det kommer mera...
Mumsig frukt
Efter ett tag började vi vandra söderut mot centrum, lite på måfå sådär. Vi tyckte dock inte att vi kom någon vart (husen var liksom inte sådär jääättehöga än) så vi började leta efter en tunnelbana så att vi kunde komma dit lite snabbare. (Målet var Empire State Building eftersom den ligger mitt i smeten). Det var dock lättare sagt än gjort. VARFÖR har de inte bättre skyltning till t-banan?! Obegripligt.
Asch, högre finns väl?!
Det slutade med att vi tog en taxi, eftersom att vi höll på att dö av värme, för mycket promenixande och trötthet. Hej vad det gick. Jag trodde nästan att vi skulle dö, men det gjorde vi som tur var inte. Taxichauffören släppte av oss vid Empire State och sa att det var ”right to the left”. Varför lyssnade vi inte bara på det? Vi tittade oss omkring, men inte såg vi någon Empire State Building. Vi tittade upp, men det hjälptes inte. Vi gick lite fram och tillbaka och såg förmodligen ut som vandrande frågetecken alternativt zombies. Vi sa saker som ”Man tycker ju att man borde se den, det är ju liksom stans högsta byggnad.” ”Den kanske skyms av andra byggnader?” Tillslut kollade vi upp och sa ”Men vad är det där då?” Vi var väldigt skeptiska några sekunder, men snart tänkte vi snarare: ”HUR dum får man bli?!” Jag förstår fortfarande inte att vi inte såg att det var den tidigare. Vi skyller på värmeslag. Vi stod liksom precis vid den. JISSES. Sen skrattade vi gott, köpte biljetter att åka upp en annan dag och åkte tillbaka till hotellet.
Öööh..?
Jasså, där...
Vi var ganska så slut i hela kroppen när vi kom till hotellet, så det blev en liten hamburgare på Donken som låg runt hörnet utanför hotellet (mer kunde vi inte få i oss) och hopp i säng. Vi sov gott den natten.
Our hood by night.
