Två månader i Costa Rica

Jag är på g! Pengarna är växlade (till US dollar åtminstone), väskan är packad (halvt i alla fall) och jag känner att jag har koll på läget. Tur att man har en kompis som jobbar på ett flygbolag (läs: Madde) som kollar upp grejer åt mig. Det är ju liksom ingen annan som informerar mig om att jag måste skicka in nåt himla strunt via internet innan jag åker, för att få mellanlanda i USA. Jag undrar i mitt stilla sinne om folk förväntas veta sånt där, eller om det bara är jag som är korkad som inte googlar alla möjligheter till komplikationer långt i förväg. Jag vet inte. (Räcker det inte att veta om man behöver visum eller inte?) Nu är det i alla fall gjort, och jag är redo! Tre dagar kvar bara... Nästa inlägg kommer definitivt från ett varmare ställe, lita på det!

Okej, jag måste erkänna att jag är lite nervös. Detta är nämligen mitt allra första blogginlägg. Lite läskigt. Fast, sådär jättesvårt kan det väl inte vara om man har skrivit dagbok sen man lärde sig att skriva, typ.

Nervositeten över bloggskrivandet är dock ingenting jämfört med fjärilarna i magen som beror på faktumet att jag åker till COSTA RICA om exakt två veckor. Själv. Folk säger hela tiden "Vad modig du är!", vilket jag inte riktigt har lagt så mycket vikt vid tidigare. Det här är ju faktiskt något jag verkligen vill göra. Men nu, när det börjar närma sig med stormsteg, börjar jag faktiskt bli rätt nervös! Men det ska bli SÅ KUL!!!

Jag har ganska nyligen fått reda på att jag ska bo hos familjen Mora Sánchez i San José. I hushållet finns förutom mamá och papá fyra "barn", födda -75, -80, -84 och -97. Jag gillar vad jag hör.

Nej, nu måste jag nog titta över packlistan och göra-listan lite till. Hej hopp!