Fyra dagar i New York

Sista morgonen unnade vi oss en liten sovmorgon, så vi gick upp kl åtta i stället. Efter frukost på Donken packade vi ihop oss och checkade ut. Sen tog vi vårt pick och pack och promenixade till Central Park. Vi tyckte att vi gott kunde lägga oss i solen och njuta av den sista sommarvärmen, så det gjorde vi. Fy så skönt det var. Vi övervägde att strunta i planet.

Vi låg där några timmar och solade, spanade på hurtiga joggare och söta hundar, åt lite varmkorv och drack vatten. Sen vid halv tvåtiden drog vi vidare mot nya äventyr. (Taxi till flygplatsen).

På flygplatsen avklarades den sista shoppingen. Även denna gång flög vi direkt mellan Newark Liberty International Airport (kunde inte låta bli att skriva hela namnet) och Arlanda. Riktigt smidigt. Plötsligt var vi tillbaka på svensk mark igen, tusen upplevelser och erfarenheter rikare.


Väntar på att få gå på planet till Stockholm.

WE LOVE YOU, NEW YORK!!!

Även denna morgon var vi uppe med tuppen (kl 7 åtminstone). Vi tänkte börja dagen med ett besök uppe i Empire State, så vi tog tunnelbanan dit. På tal om tunnelbanan så måste jag ju berätta lite om den.


Jag säger bara en sak: jag föredrar den vi har i Stockholm. Herre min gud. Man undrar ju lite i sitt stilla sinne hur svårt det kan vara att rusta upp den, lite grann i alla fall? För det första så är det en BASTU på perrongen. Det finns inte heller någon som helst luftrotation där nere. Helt fruktansvärt. Det kompenseras dock inne i tågen där de har AC:n på max, vilket iofs är bra. Men sen är det ju det här med själva tågen. När det kommer ett tåg tror man att man håller på att bli bombad. Dånet är öronbedövande.  Och gnisslandet. Dessutom ser det extremt trashigt ut överallt. Och en sak till! Det finns digitala skyltar som hänger vid perrongerna, som man tycker borde visa när nästa tåg kommer och vart det åker, men icke. Där står det vad klockan är och vilket datum det är, om jag inte missminner mig. Vilket slöseri på skyltar. Jisses amalia.


Vi hottade upp subwayen lite med vår närvaro.


Vår station


Nog om detta. Denna gång hittade vi finfint till ESB, vilket ju var himla bra. En annan sak som var himla bra var att vi redan hade biljetter, för det gick riktigt smidigt att komma genom alla säkerhetskontroller och allt när man slapp köa till biljettluckorna också. Rätt vad det var så var vi uppe. Holy macarony. Det var visserligen inte första gången jag var där uppe, men utsikten var minst lika imponerande den här gången. Fantastiskt. Vädret var dessutom perfekt!




Chrysler Building syns lite till vänster.


On top of the world.


Central Park till höger.


Okej. Så här var det va. Mary & jag sa att vi måste vara lite innovativa när vi fotar i New York, så att inte alla bilder blir likadana. Här fick vi en liten idé. Ganska bra i alla fall, inte sant?!

När vi hade fått nog (och hade handlat lite i turistshoppen, inkl en hysterisk rolig bild de tog på oss när vi var på väg upp) var vi laddade för lite mer shopping! Med några påsar i händerna hoppade vi sen på turistbussen igen, denna gång för att köra Uptown Loopen. Vi åkte bl.a. förbi our hood vilket var intressant, eftersom att vi insåg hur nära Harlem vi bodde… Det var ganska kul faktiskt. När vi åkte förbi gatan vi bodde på sa båda entusiastiskt att nu ska vi allt kolla när guiden säger att vi åker in i Harlem (båda taggade på att få se den lite läskiga stadsdelen). Ca fem sekunder senare kom beskedet. Vi blev lite småchockade. Här kommer bilder!


Trump International Hotel and Tower


Ibland fick vi nästan trafikljusen i huvudet.


Gudstjänst i Harlem.


Största gotiska katedralen i världen, tror jag guiden sa.


Lite mindre fina hus.


Där har många stjärnor gjort sina första uppträdanden, bl.a. Michael Jackson!


The Guggenheim Museum


Vi börjar komma in i finare kvarter igen.


Innovativa var det, ja...

Efter loopen hoppade vi av vid teatern där de visade Mamma Mia! Vi tittade in för att kolla läget med biljetter, men avskräcktes tyvärr av priserna. Det hade annars varit typ det häftigaste i världen. Att se Mamma Mia på Broadway. Men men, life is a bitch. (Eller, näej. Vi hade det ganska bra ändå.) Vi kollade också efter biljetter till Lejonkungen, men det fanns inga föreställningar kvar innan vi skulle åka hem.




Vi hamnade på Times Square tillslut. Där gick vi förbi en biograf. Hm, tänkte vi. Varför inte gå på bio ikväll? Sagt och gjort! Vi köpte biljetter till The Ugly Truth, som inte hade premiär förrän på fredagen hemma i Sverige. (Detta var på söndagen). Lite coolt sådär. Sen headade vi hemåt för att coola ner och göra oss i ordning och så.




Fast det där med att coola ner gick inte så bra. Vi var extremt fnissiga hela kvällen. Det blev inte bättre av att vi gick förbi en karl vid Times Square som sålde ”Ooooobama condoms!” och babblade på om ”the best stimulation package ever” eller vad det var. Vi skrattade nästan på oss. Hela kvällen. Obama condoms är något som aldrig kommer att bli tråkigt i vårt sällskap.

På hotellrummet satt vi och… skrattade, tills det var dags att gå och äta och åka till bion. Vi hade inte så många sittplatser på rummet, så det hela blev lite provisoriskt. Vi passade också på att fota lite i våra snygga t-shirtar:


Här ger Mary mig en konstig blick. Jag håller väl på att gråta av skratt som vanligt...


Mycket riktigt.




Sen gick vi som sagt och åt. Det blev vår kära Donken runt hörnet. Vi fick konstiga blickar av folk när vi satt och åt. Sånt humör var vi på… VI hade i alla fall kul! Sen åkte vi in till Times Square med den mysiga tunnelbanan. Vi var i princip först in i biografen (lite tidiga…) så vi hann fota lite i biografen innan det var dags för filmen att dra igång. Herregud, jag skrattar bara jag tänker på det.


Det kaaan vara här Mary gör grisljudet som får killen vid bordet bredvid att fnissa till.


Där har vi biografen och filmen!


Jag fick lite svårt att andas när jag såg att de redan hade börjat skylta för nästa Depp-film! (Och inte vilken film som helst!!!)


Vi laddar för Gerard Butler. HAHAHAHAHAHA!


Detta konstverk heter Fyra ben på bio.

Filmen var hur som helst extremt underhållande. Vad som nästan var ännu mer underhållande var publiken i biosalongen. Snacka om att det var en ny upplevelse att gå på bio i USA! Det var helt underbart, alla skrattade och applåderade hela tiden, och vilka underbara skratt sedan! Det var fantastiskt kul. Mycket lyckad kväll! Vi tog sen en taxi hem och la oss sent jämfört med de tidigare kvällarna. Klockan var säkert halv 12 innan vi var i säng. Sen var det en tripp hos John Blund som gällde.

Efter en god natts sömn steg vi upp kl 7 för att möta en fullspäckad dag! Tack vare tidsskillnaden var vi inte alltför trötta trots den tidiga timman. Vi åt frukost på Starbucks vilket var väldigt smarrigt. Latte (choklad för Mary) och någon sorts ”frukostfralla” med bacon och ägg och ost. Mums!



Mätta och belåtna tog vi subwayen till Madison Square Garden. Ni som känner Mary vet att sport är lite av ett intresse (okej, riktigt milt sagt) så någon var lite småexalterad… Jag blev alldeles exalterad själv för hennes skull.  Det var riktigt häftigt faktiskt, särskilt med alla häftiga byggnader omkring och allt! Precis utanför låg Macy’s, vilket blev nästa stopp. Vi var inte där så länge dock; vi tyckte inte riktigt att det var tillräckligt billigt för vår smak, men roligt att se ändå!




Jag är på g



Efter Macy’s hoppade vi på en turistbuss! Är det någon mer som tycker att det är typ det roligaste som finns?! Vi var riktigt taggade. Vi började med en Downtown Loop och hann se lite allt möjligt innan vi hoppade av vid Frihetsgudinnan:


Strykjärnet


Vår eminenta guide


Imponerande byggnader


Så vackert




Kyrka vid Ground Zero som till skillnad från alla andra byggnader omkring inte skadades när tornen föll. Alla fönster i husen i området sprängdes, förutom den här kyrkans.

Vi nöjde oss med att se henne på håll. Efter lite fotande vandrade vi mot Ground Zero i det vackra vädret. Det är ganska otroligt att det fortfarande är ett hål i marken där efter åtta år. Det fanns lite tributes att titta på, så vi blev allt lite sorgsna där ett tag, men passande nog låg Century 21 precis där, så vi tog en liten shoppingpaus i allt turistande. Sorgsenheten bortblåst…


Där är Hon!


En del av World Trade Center smälte sönder den här statyn. Den ska stå kvar som minne.


På väg mot Ground Zero kunde vi inte låta bli att fota dessa vackra hus som reflekterade himlen!


Ground Zero


Tribute




Några plagg rikare hoppade vi på turistbussen igen och fortsatte vår Downtown Loop. Vi åkte bland annat förbi China Town, vilket var ganska fascinerande, eftersom det verkligen BARA gick kineser på gatorna. Galet! Behöver jag säga att skyltarna var på kinesiska? Här kommer bilder:


Broadway & Wall Street


China Town


FN


St Patrick's Cathedral


Rockefeller Center


Radio City


Ain't it preeetty?! =D


Tiffany's


Vi hoppade av bussen vid Central Park. Där var det otroligt vackert, så vi fotade lite mer. Solen höll på att gå ner. Åh, det var så fint! Vi fick (fick och fick…) en liten cykeltur runt halva parken av en karl som berättade om dittan och dattan. Mary och jag kan dock ha förnärmat honom lite… Vi fick en plötslig släng av fniss- och flamssjukan, så stackarn som skjutsade runt oss trodde nog att det var honom vi skrattade åt. Vi måste lära oss att det inte är alla som förstår vår humor. Trevligt var det hur som helst!


Central Park


Mary lapar de sista solstrålarna


Solen orkade dock inte riktigt vara uppe tills min bild var tagen...


Spontanare bild får man leta efter.


Tjusigt värre.


Vår stackars guide! (höhö)


Men som han sa, han fick ju faktiskt se sin dröm gå i uppfyllelse med dessa pretty ladies in the backseat. Då får man tåla lite dålig humor.


Tillslut tog vi i alla fall tunnelbanan tillbaka till hotellet. Där gjorde vi oss i ordning för att sedan åka in till Times Square! Finns det något coolare än Times Square after dark? Förmodligen inte. Vi åt middag på Friday’s, men båda var alldeles för trötta för att orka äta speciellt mycket tyvärr. Vi hade en häftig utsikt i alla fall.


That's me.


Alltså det är ju bara för coolt!!


Ååååh!!


Sen tog vi en taxi hem och sov gott även den natten.

Då var det dags att vakna, kl 4.30! En lång dag väntade. Vi var på Arlanda kl 6.00, lyfte mot New York 9.10 och landade efter ca 8,5 timmar i landet på andra sidan havet, vid kl 12 på dagen lokal tid. Hejsan hoppsan, bara att köra på. Tyvärr hamnade Mary och jag på fel sida av planet, så vi fick inte se Manhattans skyline när vi landade. Men vad tusan, den skulle vi ju få se ändå!

En taggad Mary på Arlanda

Vi tog en taxi till vårt hotell, The Widget Hotel & Hostel, som tillhörde typ upper west side. Inget flashigt precis, men det var ju inte precis så att vi hade tänkt spendera mycket tid där. (Fatta, vi far framme i NYC!!! Vi var lite exalterade.) Vi fixade oss snabbt klara så att vi kunde ge oss iväg på äventyr och utnyttja dagen.



En nu ännu mer taggad Mary, i taxin på väg in mot stan!


Jag var också ganska taggad!


Rummet


Vi hade faktiskt en tv!


Där bodde vi!

Vi började med att hitta en liten supermarket så att vi kunde köpa vatten och något att smaska på, vilket blev en härlig frukttallrik! I affären fick vi vår första lilla nys om den underbara New Yorkattityden. Endast en kassa var öppen vilket hade gett upphov till en kö, varpå en kvinna i kön ropade att de behövde öppna en ny kassa. (Bara en sån sak, hur ofta händer det i Sverige? Irriterade blickar blir det på sin höjd). Ingen verkade dock reagera, men efter en liten stund kom det ut en man och en kvinna som jobbade i affären. Mannen sa då till kvinnan att det var ”crazy out here” (för att det var så mycket folk), varpå kvinnan svarade (med en skön attityd) ”I don’t care, I’m on lunch.” Mary och jag höll på att dö av skratt. (Jag tror förresten inte att jag såg en enda ljushyad människa som jobbade i affärer, restauranger m.m.)

Eftersom hotellet låg nära Central Park så tyckte vi att det lät som en bra idé att börja med en liten promenix i det gröna. Sagt och gjort! Det var rätt så amazing. Så otroligt vackra vyer. Och vilket väder…

Sett från Central Park

Jag i första riktiga turistbilden. Det kommer mera...




Mumsig frukt

Efter ett tag började vi vandra söderut mot centrum, lite på måfå sådär. Vi tyckte dock inte att vi kom någon vart (husen var liksom inte sådär jääättehöga än) så vi började leta efter en tunnelbana så att vi kunde komma dit lite snabbare. (Målet var Empire State Building eftersom den ligger mitt i smeten). Det var dock lättare sagt än gjort. VARFÖR har de inte bättre skyltning till t-banan?! Obegripligt.




Asch, högre finns väl?!

Det slutade med att vi tog en taxi, eftersom att vi höll på att dö av värme, för mycket promenixande och trötthet. Hej vad det gick. Jag trodde nästan att vi skulle dö, men det gjorde vi som tur var inte. Taxichauffören släppte av oss vid Empire State och sa att det var ”right to the left”. Varför lyssnade vi inte bara på det? Vi tittade oss omkring, men inte såg vi någon Empire State Building. Vi tittade upp, men det hjälptes inte. Vi gick lite fram och tillbaka och såg förmodligen ut som vandrande frågetecken alternativt zombies. Vi sa saker som ”Man tycker ju att man borde se den, det är ju liksom stans högsta byggnad.” ”Den kanske skyms av andra byggnader?”  Tillslut kollade vi upp och sa ”Men vad är det där då?” Vi var väldigt skeptiska några sekunder, men snart tänkte vi snarare: ”HUR dum får man bli?!” Jag förstår fortfarande inte att vi inte såg att det var den tidigare. Vi skyller på värmeslag. Vi stod liksom precis vid den. JISSES. Sen skrattade vi gott, köpte biljetter att åka upp en annan dag och åkte tillbaka till hotellet.

Öööh..?

Jasså, där...

Vi var ganska så slut i hela kroppen när vi kom till hotellet, så det blev en liten hamburgare på Donken som låg runt hörnet utanför hotellet (mer kunde vi inte få i oss) och hopp i säng. Vi sov gott den natten.

Our hood by night.