Två månader i Costa Rica

Grattis, broderoder, på födelsedagen!!

Igår var vi, passande nog, på en pub i San José, vilket betyder att jag slapp fixa med födelsedagsfirande! Himla praktiskt. Skolan ordnade det hela, så vi fick transport dit och hem. Också himla praktiskt. Det var ett supertrevligt ställe med dans, karaoke, mat och dryck! Jag måste säga att jag är otroligt imponerad - latinos, båda könen, kan verkligen dansa!!! Och nu snackar vi alltså salsa, merengue och annan pardans. Det var väldigt häftigt att se. OCH att dansa, såklart! Jag började få lite abstinens av att inte ha dansat på evigheter. Dit kommer vi definitivt tillbaka!

Bara mjölk i drinkarna, såklart...

Igår fyllde också en annan elev år, Annika från Finland, så idag överraskade personalen oss med varsin liten bakelse och alla, inklusive eleverna, sjöng för oss! Det är ju inte annat än att man blir lite rörd. Jag fick förresten en liten present av Zoila (värdmamman) igår! En supersöt groda med Costa Ricas flagga på magen! =D

Lite senare idag blir det danskurs här på skolan. Jag behöver kanske inte påpeka att jag ser fram emot detta. Jag tror att det bland annat är salsa som står på schemat!

I helgen åker Elisa, Marcel och jag till den västra kusten, som tydligen är bäst att åka till nu. Den karibiska kusten är lite översvämmad, vad jag har förstått... Vi kommer att stanna över natten på något hotell för att sedan åka hem på söndag kväll. Tjoho!

Här kommer lite svar på frågor:

Ian är typ 24 eller och himlans trevlig! Det här var dock hans sista vecka på skolan. Det kommer nytt folk varje vecka! Skolan har kanske runt 20 elever per vecka, så det blir nya grupper varje vecka. Varje vecka, varje vecka. (Tänkte att jag skulle upprepa mig lite mer när jag ändå höll på...)

Luis (värdbrodern) är väldigt het, men har flickvän. Sorryporry... ;)

Resten av familjen är supertrevliga! Mamman, Zoila, är urgullig och verkligen mammig. Minstingen, Daniel (11 år) har jag just fått veta är Zoilas barnbarn! Han är hur söt som helst, som ni ser på bilden i förra inlägget. Pappan, Rafael (Rafa), är också supertrevlig, men han är inte hemma så mycket tyvärr.

De andra eleverna är också trevliga! (Oj vad enformigt detta blev, men jag vill inte gärna ljuga bara för att göra det hela lite mer intressant...) Jag är faktiskt den enda svensken just nu. Lite överraskande.

Jajamensan, jag får träna på finskan också, det är många finnar här just nu! Det är dock otroligt förvirrande att växla mellan alla språk hela tiden. Ibland när nån av finnarna säger nåt till mig på finska blir jag helt blockerad och får inte fram något vettigt överhuvudtaget. Hjärnan får jobba, det må jag säga.

Presenten var till familjen! =)

Sist men inte minst vill jag skicka krya-på-er-kramar till mina söta kusinbarn och en krya-på-dig-blomma till min söta Emski!

Hasta el lunes!