Två månader i Costa Rica

Jahapp. Sista dagen. Det känns sådär. Det har känts rätt bra den här veckan, men nu sista dagen känns det rätt trist. Och nostalgiskt. Det blev inte bättre av att min värdmamma inte kunde hålla tillbaka tårarna i morse när hon gav mig en liten present.

Ikväll ska vi hur som helst ut och röja lite. Det blir liksom lite avskedsfirande, vilket ska bli roligt. (Castro's, om ni inte redan hade gissat det). Jag tror nämligen att det kan vara en bra idé att vara trött imorgon, så att jag kanske kan få ett par timmars sömn på planet. Min natt försvinner nämligen totalt när jag kommer hem pga tidsskillnaden, och jag rent ut sagt fasar för min kommande jetlag.

Hade det inte varit för den långa resan hem imorgon så hade det känts bättre. Varför har ingen uppfunnit teleportering än?! Å andra sidan kan det kanske bli ganska skönt att få några timmar att förbereda sig mentalt på att komma hem. Till kylan. Hualigen.

Något annat som är trist är att den här bloggen snart får sig sin sista uppdatering. Jag vet i och för sig inte hur det är med er, men själv har jag tyckt det varit superroligt att dela med mig av allt (nästan...) och att läsa era kommentarer. Jag kommer att sakna det. Sista inlägget (med en och annan bild från ikväll kan jag tänka mig) kommer när jag är hemma på svensk mark igen. I kylan...

Nej, nu får det vara nog med deprimerande rader för idag! Jag tar och berättar lite om igår istället. Vi var nämligen på bio, vilket var mycket trevligt. Vi såg The Boy in the Striped Pyjamas vilket var en mycket bra film, men FY så hemsk!! Det var nästan lite tårar i slutet. Här kommer lite bilder från igår! =)

Här är ett exempel på trasig gata i Santo Domingo, pga jordbävningar. Ni ser väl hur Karin nästan håller på att ramla!


Karin och jag i Costa Ricas populära glassaffär POPS, som finns i vart och vartannat hörn av landet.


Utanför bion.

Nos vemos en Suecia! Pura vida!