Qué susto!
Då var man tillbaka från sista helgtrippen också, och det är bara dagar kvar på min resa. Jag åker fredag morgon. Nu sista veckan har jag lektioner med Amalia igen. Idag har jag varit själv, men imorgon kommer det tydligen någon karl som bara ska vara här tisdag till fredag.
I helgen åkte hur som helst Karin (den nya svenska tjejen), Paul (en ny kille från Holland) och jag till Playa Sámara, som ligger vid stillahavskusten. Det tar en bra stund att komma dit, drygt fem timmar med buss. Vi åkte i fredagskväll.
Det hela började lite småläskigt, då vi helt plötsligt hamnade i rena rama gettot när vi var på väg gående till busstationen i San José. Det kom väldigt plötsligt, och som tur var kom en godhjärtad man fram till oss och sa på bra engelska (vilket inte är så vanligt) att det inte var ett säkert ställe. (Han använde ordet "uppenbarligen", vilket vi tog som en hint att vi var ganska korkade som inte hade lagt märke till det tidigare). Vi kom senare fram till att han nog var vår skyddsängel. Vi småsprang i alla fall tillbaka lite och tog en taxi. Ja det där med "uppenbarligen" var då sannerligen sant. Människorna såg läskiga och lite galna ut, som om att de gick på något lite mer giftigt än arroz y frijoles...
Tillslut kom vi i alla fall fram till busstationen, och tog bussen klockan halv sju på kvällen. Vi kom alltså fram rätt sent, vilket ledde till nästa lite småläskiga upplevelse. När vi kom fram visste vi nämligen inte riktigt i vilken riktning hotellet låg i. Det skulle ligga vid en nattklubb, så vi gick mot det enda ljudet vi hörde (byn verkade väldigt död), vilket råkade vara en klubb uppe på en kulle. Lite småensligt såklart. Det var kolmörkt, och det blev inte bättre av att vi hela tiden hörde prassel i buskarna av alla dessa djur. Det visade sig dock vara helt fel ställe, men personalen kunde peka vart vi skulle, så vi hittade tillslut fram, efter en onödig tripp i "skogen" mitt i natten. Herre jisses. Jag var glad att vi hade en karl i sällskapet.
Resten av helgen flöt på smärtfritt på stranden, förutom att vi höll på att få en enorm palmgren i huvudet som ramlade av sitt fäste. Stranden var i alla fall jättefin! Vädret var, som vanligt, mycket varmt och soligt. Vi gjorde inte så mycket, utan låg mest och slöade oss.
Playa Sámara
På lördagen, precis innan solnedgången, tog Karin och jag en liten ridtur på stranden. Himla mysigt var det! Jag fick lite Uruguay-känsla. (Hm, jag rider liksom bara när jag är i Latinamerika...)
På söndagen hände det ingen speciellt. Vi var på stranden några timmar igen och åt sedan lunch innan vi tog bussen hem igen kl 15. Jag lyckades faktiskt klara mig utan att bränna mig! Det hade ju varit just snyggt, att bränna bort solbrännan sista helgen. Men icke! Jag är riktigt stolt.
Arroz con pollo, klassikern som alltid funkar. Mumsfilibaba!! (Och mangodrink).
Pura vida!
Jag måste börjar med att kommentera det jag såg sist: MATEN. alltså det där med arroz och tjosan ser riiiktigt mumsigt ut, och en mangodrink till är säkert läskande och gott.
Jag säger bara TUUUUR att den där karln räddade er, jisses Anni ni får väl vara lite mer uppmärksamma!! Jag vill ju ha hem dig helskinnad liksom, hahaha. Men vad bra att ni till slut kom fram dit ni skulle, och jag är veeeerkligen stolt över att du höll dig borta från att bränna dig i solen! Skickligt gjort måste jag säga. :D vad frestande det låter att ligga o slöa sig i solen..här hemma har precis snön (!) kommit tillbaka, men jag har hört att vissa vårtemperaturer ska komma till hlegen, och det får vi ju hoppas på...för din skull mest! ;)
Snart får vi se varandra igen!! :D:D
Du glömde att berätta vad tiiiiteln på inlägget betyder Anni!!
Jag gillar inte kaffe, men choklad!:) Hoppas de sista dagarna blir fantastiska! Ses snart!
kan du majla hem, Anni. mina mail kom tillbaka. Ha dessutom en riktigt fin sista dag i morgon! puss
