Två månader i Costa Rica

Äntligen har man fått lite solbränna. Med betoning på "bränna".

Sommar, sommar och sol! SOL! Det är nog ordet som beskriver helgen bäst. Herregud, det är nästan så att det blev lite för mycket. Det skriker i alla fall vissa delar av min kropp som går lite väl mycket åt det röda hållet. Men det kunde varit värre, med tanke på hur SOLIGT det var! Och vilken värme!

Okej, jag börjar från början. Elisa, Marcel och jag fick sällskap av tre andra elever på vår helgtripp: Monika fra Norge och ett par, Anette och Mikkel, fra Denmark. I lördags påbörjade vi vår resa kl 5 på morgonen. Vid halv åtta var vi framme i Jacó som ligger vid centrala västkusten. När vi gick av i Jacó slog hettan till som en blixt, och på den vägen var det, om man säger så... Vi tog in på ett hotell (alla sex i samma rum, som riktiga backpackers) och efter lite shopping m.m. kom vi tillslut till Playa Herradura!

Vi spenderade hela resten av dagen på stranden, och när solen gått ner måste det fortfarande ha varit runt 30 grader i luften. Då, när solen gick ner var det tillslut ganska behagligt... Hade det inte varit för havet så hade vi inte kunnat vara där speciellt länge. (Det måste förresten ha varit MINST 25 grader i vattnet, helt underbart!) Förutom en väldigt skum karl (som måste ha gått på droger) och en kvinna med en gris på stranden, så flöt dagen på utan mycket annat att rapportera.

Jag, Anette, Mikkel, Monika och Marcel i hettan.

Söndagen spenderades på en annan strand: Punta Leona. Bättre och mysigare strand! Den "riktiga" stranden behöver man betala 20 dollar inträde till, men som tur var hade vi kontakter som informerade oss om den lilla stranden en bit bort, där lokalbefolkningen höll till. Perfecto! Det var en lugn och härlig dag, con mucho mucho sol. Vi såg pelikaner, en liten leguan, en stor papegoja och världens coolaste myrparad!

Elisa, Anette och Mikkel. Vi liftade på ett flak för att komma till stranden =)


Punta Leona


Ganska snart lockade skuggan...

Chao!

Grattis, broderoder, på födelsedagen!!

Igår var vi, passande nog, på en pub i San José, vilket betyder att jag slapp fixa med födelsedagsfirande! Himla praktiskt. Skolan ordnade det hela, så vi fick transport dit och hem. Också himla praktiskt. Det var ett supertrevligt ställe med dans, karaoke, mat och dryck! Jag måste säga att jag är otroligt imponerad - latinos, båda könen, kan verkligen dansa!!! Och nu snackar vi alltså salsa, merengue och annan pardans. Det var väldigt häftigt att se. OCH att dansa, såklart! Jag började få lite abstinens av att inte ha dansat på evigheter. Dit kommer vi definitivt tillbaka!

Bara mjölk i drinkarna, såklart...

Igår fyllde också en annan elev år, Annika från Finland, så idag överraskade personalen oss med varsin liten bakelse och alla, inklusive eleverna, sjöng för oss! Det är ju inte annat än att man blir lite rörd. Jag fick förresten en liten present av Zoila (värdmamman) igår! En supersöt groda med Costa Ricas flagga på magen! =D

Lite senare idag blir det danskurs här på skolan. Jag behöver kanske inte påpeka att jag ser fram emot detta. Jag tror att det bland annat är salsa som står på schemat!

I helgen åker Elisa, Marcel och jag till den västra kusten, som tydligen är bäst att åka till nu. Den karibiska kusten är lite översvämmad, vad jag har förstått... Vi kommer att stanna över natten på något hotell för att sedan åka hem på söndag kväll. Tjoho!

Här kommer lite svar på frågor:

Ian är typ 24 eller och himlans trevlig! Det här var dock hans sista vecka på skolan. Det kommer nytt folk varje vecka! Skolan har kanske runt 20 elever per vecka, så det blir nya grupper varje vecka. Varje vecka, varje vecka. (Tänkte att jag skulle upprepa mig lite mer när jag ändå höll på...)

Luis (värdbrodern) är väldigt het, men har flickvän. Sorryporry... ;)

Resten av familjen är supertrevliga! Mamman, Zoila, är urgullig och verkligen mammig. Minstingen, Daniel (11 år) har jag just fått veta är Zoilas barnbarn! Han är hur söt som helst, som ni ser på bilden i förra inlägget. Pappan, Rafael (Rafa), är också supertrevlig, men han är inte hemma så mycket tyvärr.

De andra eleverna är också trevliga! (Oj vad enformigt detta blev, men jag vill inte gärna ljuga bara för att göra det hela lite mer intressant...) Jag är faktiskt den enda svensken just nu. Lite överraskande.

Jajamensan, jag får träna på finskan också, det är många finnar här just nu! Det är dock otroligt förvirrande att växla mellan alla språk hela tiden. Ibland när nån av finnarna säger nåt till mig på finska blir jag helt blockerad och får inte fram något vettigt överhuvudtaget. Hjärnan får jobba, det må jag säga.

Presenten var till familjen! =)

Sist men inte minst vill jag skicka krya-på-er-kramar till mina söta kusinbarn och en krya-på-dig-blomma till min söta Emski!

Hasta el lunes!

Om inte facebook igår hade påmint mig om att det är min födelsedag idag så hade jag förmodligen glömt bort det. Helt galet, jag har aldrig tänkt så lite på min födelsedag som i år, och nu fyller jag ju faktiskt 20! Herremingud.

I förrgår var vi i Heredia, en stad lite norr om Santo Domingo, där jag bor. Skolan ordnade med en busstur - ca 15 minuter - och en liten guidad tur i stan. Det var ett mysigt ställe! Vi kommer nog att hänga där en del. Det är liksom lite större än Santo Domingo och lite finare än San José, som också ligger några minuter från oss. Att åka buss och taxi i Costa Rica är förresten extremt billigt, sett med svenska ögon. Det är mycket som är extremt billigt här. I like!

Heredia


Heredia


Elisa och jag på bussen

Alla är verkligen otroligt trevliga och gästvänliga här! Familjen, personalen på skolan, personal i affärer... todos. Däremot får man väl säga att karlarna i förbisusande bilar och vissa karlar ute på gatorna är lite väl heta på gröten, för att tala klarspråk, men sånt får man väl ta. Elisa (tyskan jag bor med) och jag funderar på att säga "Mira los morenos!" nästa gång vi hör "Mira las rubias!". Kan bli intressant. (Behöver jag säga att det är apor i en bur all over again, Emski och CC..?)

Min supersöta värdbror Daniel!

Vädret är lite sisådär för tillfället. Väldans blåsigt och lite regnigt. Fast det är inte speciellt normalt för den här årstiden, så det ska allt gå över snart. Fortfarande vackert, dock...

Santo Domingo


Santo Domingo

Min familj har världens sötaste hund! (Efter Floyd, såklart.) Han är 10 månader gammal och påminner faktiskt mycket om min lilla bebis där hemma. =D (Floyd uppför sig väl, även om jag inte är hemma? Pussa honom från mig!)

Visste ni att Costa Rica har ungefär två jordbävningar om dagen? De är såklart inte speciellt starka - jag har inte känt av någon än - men ändå! Gatorna och trottoarerna här är ofta väldigt ojämna och fulla av sprickor, vilket alltså inte beror på att de är från stenåldern, utan på jordskalven. Ganska coolt faktiskt. Vi är dessutom omringade av mer eller mindre aktiva vulkaner. Tuuufft!

Mary, jag vet att du har längtat efter en matrapport, så här kommer den! Ett ord: MUMSFILIBABA! Till frukost får vi varsin frukttallrik med mango, vattenmelon, banan, äpple, citrusfrukter m.m. (inklusive frukter jag inte vet namnet på) och rostat bröd och te m.m. Till middag har vi hittills fått supergoda rätter med ris, kyckling och olika bönor och annat smaskigt. Yum yum!

Om jag har planer inför helgen? Jag säger bara en sak: Vamos a la playa, oh oohhh!!! =D

Mitt rum




Besos!

Jag är på g! Pengarna är växlade (till US dollar åtminstone), väskan är packad (halvt i alla fall) och jag känner att jag har koll på läget. Tur att man har en kompis som jobbar på ett flygbolag (läs: Madde) som kollar upp grejer åt mig. Det är ju liksom ingen annan som informerar mig om att jag måste skicka in nåt himla strunt via internet innan jag åker, för att få mellanlanda i USA. Jag undrar i mitt stilla sinne om folk förväntas veta sånt där, eller om det bara är jag som är korkad som inte googlar alla möjligheter till komplikationer långt i förväg. Jag vet inte. (Räcker det inte att veta om man behöver visum eller inte?) Nu är det i alla fall gjort, och jag är redo! Tre dagar kvar bara... Nästa inlägg kommer definitivt från ett varmare ställe, lita på det!

Okej, jag måste erkänna att jag är lite nervös. Detta är nämligen mitt allra första blogginlägg. Lite läskigt. Fast, sådär jättesvårt kan det väl inte vara om man har skrivit dagbok sen man lärde sig att skriva, typ.

Nervositeten över bloggskrivandet är dock ingenting jämfört med fjärilarna i magen som beror på faktumet att jag åker till COSTA RICA om exakt två veckor. Själv. Folk säger hela tiden "Vad modig du är!", vilket jag inte riktigt har lagt så mycket vikt vid tidigare. Det här är ju faktiskt något jag verkligen vill göra. Men nu, när det börjar närma sig med stormsteg, börjar jag faktiskt bli rätt nervös! Men det ska bli SÅ KUL!!!

Jag har ganska nyligen fått reda på att jag ska bo hos familjen Mora Sánchez i San José. I hushållet finns förutom mamá och papá fyra "barn", födda -75, -80, -84 och -97. Jag gillar vad jag hör.

Nej, nu måste jag nog titta över packlistan och göra-listan lite till. Hej hopp!